sweeetcherries

Nu är min andra älskling också borta. Jag tog Doris till veterinären idag, och så fick hon somna in. Det känns såklart sorgligt, men på något sätt känner jag ändå en lättnad nu. Det var värre att se henne må dåligt och veta att hon led, än att hon nu fick somna in i lugn och ro. Veterinären var jätte bra, och vi satt och pratade en stund.
Sprutan som dem får är tydligen sån som man söver dem med, fast istället en större dos. Det kändes bra att veta tycker jag, för då var det ju precis som att hon bara blev sövd, fast hon inte vaknar igen. Alltså kände hon ingenting.

Igår innan jag somnade kollade jag på mitt favorit avsnitt av Californication, bara för att jag tycker att det är så fint. Det handlar om när Hank och Karen träffades, och jag gråter lika mycket varje gång jag ser det. Jag tycker bara att det är så vackert.
Där ser man hur vissa människor verkligen hör ihop på riktigt. Om soulmates. Och riktig kärlek.
Det är ett brev som Hank skrev till Karen som är det som får mina tårar att rinna varje gång. Det är något av det finaste jag hört. Kanske är det för att det är just dem, jag vet inte.
Varje gång som jag tänker på att det bara är skådespelare, så gör det ont i hjärtat. För det känns verkligen så äkta.
Jag kanske blir så sjukt berörd bara för att jag känner igen mig.
Tur att jag och Robert är på riktigt bara :)